Alla vägar i Sverige är antingen allmän eller enskild väg. För drift och underhåll av allmänna vägar svarar kommun eller staten. Övriga vägar är enskilda och ansvaret för dessa ligger på en enskild väghållare. Det kan vara en enskild fastighetsägare eller en organisation, t ex samfällighetsförening som här på Hammersta, som har som ändamål att sköta vägen.
Privat väg är en enskild väg som inte uppbär statligt bidrag. På privat väg kan man, i motsats till övriga vägar, förbjuda obehörig motortrafik. Hammersta samfällighetsförening erhåller statligt bidrag för infartsvägen från Kritstugan fram till korsningen Långängsvägen. Den vägsträckan är alltså primat men med rätt för allmänheten att färdas på den.
Sammandrag ur vägverkets skrift ”Drift och underhåll av enskilda vägar » Nr 1993:33 finns bl a detaljerade tips om hur vägar bör skötas med avseende på grusning, hyvling, sladdning, dammbindning, röjning, dikning, kantskärning, underhåll av trummor, stenbrytning med mera. För mer information hänvisas till den skriften. Här en sammanfattning »:
Enligt förrättningsbeslutet för ga:3 äger samtliga fastigheter som ingår i anläggningssamfälligheten rätt att hugga bort eller kvista växande träd, buskar eller annan växtlighet inom ett avstånd av två meter från vägbanans ytterkant om detta behövs för framkomligheten på vägarna eller av trafiksäkerhetsskäl. Innan rättigheten utövas, ska fastighetens ägare eller innehavare underrättas. Växtlighet som avlägsnats tillhör respektive fastighetsägare – klicka här för mer information ».
Vägdelar:
Vägområde: Omfattar mark som tagits i anspråk för en väganordning och där ingår körbanan med tillhörande vänd- och mötesplatser, samt slänter och diken. Dessutom ingår i åkermark 0,5 m, och i skogsmark 1-2 m, utanför släntfot eller släntkrön.
Beläggning = asfalt, oljegrus och liknade.
Grusslitlager = grus (se grusning nedan).
Grusning sker vår och höst när vägbanan är fuktig och med 15 – 25 m³ grus per km och år. Mängden beror på vägen bredd, trafikintensitet och om vägen dammbinds. Kan göras var tredje år och då skall tre gånger årsmängden läggs ut på en gång. Vanligen använder man krossat grus med partiklar i storlek från 0 upp till 18 mm. Slitlagret bör vara ca 5 cm tjockt. En m³ väger 1,8 ton och kostar omkring 100:-/ton.
Hyvling görs för att få rätt lutning på vägbanan så att vattnet skall kunna rinna av och för att slitlagerytan skall hållas jämn. Måste göras minst en gång per år bäst på våren när vägen fortfarande är något fuktig eller på hösten i samband med att vägen grusas.
Sladdning = mellan hyvlingstillfällena kan sladdning ske, för att avlägsna ”tvättbräda”, spårbildning, ytliga potthål osv.
Dikning har tre uppgifter = samla upp och leda bort vatten som rinner ned från vägbanan, leda bort vatten från terrängen omkring vägen samt bidra till att dränera och torka ut vägen. Diken bör vara minst 1,8 meter breda och ha ett djup av minst 0,4 meter.
Dikesanvisning = för att leda bort ytvatten från vägbanan där utrymmet är begränsat vid t ex tomter. Skall vara minst 10 – 15 cm djup och en bredd av minst en meter från vägkant.
Dikesrensning och kantskärning av diken så at de får tillbaka sin ursprungliga form. Hur ofta det görs beror på omständigheterna. Genomsnittstiden mellan tillfällena kan vara omkring sju år.
Regelbunden röjning krävs för att ta bort växtlighet från vägkanter och diken samt växtlighet som hindrar sikten i t ex kurvor. Stängsel o dyl sätts upp utanför vägområdet och bör inte stå närmare vägkanten än ca 2 m. Röjning görs varje eller vartannat år på eftersommaren för att undvika rotskott.
Dammbindning för att binda slitdamm och minska den sanitära olägenheten av vägdamm. Görs på våren och vid behov ytterligare någon gång under sommaren.
Vägtrummor ses över inför vår och höst då mycket vatten är i rörelse.
Stenbrytning = på grund av tjäle kan stenar tryckas upp i vägbanan. Stora stenar kan ge upphov till olyckor och skador och måste därför avlägsnas.
Vinterväghållning = utmärkning av vägen skall ske med störar högst 0,3 m utanför vägkanten. Störarna skall luta utåt ca 10°, vara ca 2 m höga och helst med plastöverdragna orangefärgade markeringskäppar med reflex. Reflexen bör vara ca 1,5 m över vägbanan. Under säsongen måste markeringarna kontrolleras och underhållas.
Vägverkets skrift (hela) ”Drift och underhåll av enskilda vägar” »
Vägverkets publikation 1994:051 – Vägutformning 94 – Del 5 »
Vägverkets handbok om statsbidrag till enskild väghållning (pdf – öpnnas i nytt fönster) »
Riksförbundet Enskilda Vägar » ären opolitisk organisation som har funktionen att serva Sveriges enskilda väghållare. På dess hemsida finns en hel del intressant information.