Sedan medeltiden och fram till 1800-talets slut var så gott som alla byggnader på landsbygden i Södermanland uppförda i timmer och knut-timrade. Byggplatsen för bostaden valdes alltid med stor omsorg och man sökte en plats som var torr och inte låg på odlingsbar mark. Ofta blev det på någon förhöjning av morän eller berg.
ENKELSTUGA
En vanlig hustyp på torp och mindre gårdar i Mellansverige under 1600-, 1700- och 1800-talen var enkelstugan. Den bestod av en förstuga med en liten kammare bakom och ett rum med eldstad, som var den egentliga bostaden. I eldstaden lagades maten och på väggfasta bänkar sov man och utförde många av de dagliga bestyren. I kammaren förvarades bland annat de få ägodelar man hade. Det var inte ovanligt att bostaden inrymde ett dussin personer. Barnkullarna var stora och flera generationer samsades om utrymmet. Dessutom fanns ofta någon dräng eller piga som hjälpte till med sysslorna på gården.
PARSTUGA
De något mer besuttna byggde sig en parstuga. Det var den allra vanligaste bostadstypen under flera århundraden. Huset bestod av en förstuga med en liten kammare bakom (precis som enkelstugan) och med ett rum på vardera sida, en dagligstuga och en gäststuga. Gäststugan stod oftast ouppvärmd men försågs så småningom med eldstad. Dagligstugan fungerade som kök, sovrum och arbetsrum. Många av husen inom Hammersta har denna hustyp som förlaga.
FRAMKAMMARSTUGA
Under 1700-talets senare del och 1800-talets början blev framkammarstugan vanlig. Byggnaden utgjordes av en parstuga som vid ena gaveln utökats med ännu ett rum.
EKONOMIBYGGNADER
Före 1800-talets mitt bestod gårdarnas ekonomibyggnader av små timrade byggnader där varje verksamhet representerades av en byggnad. På varje gård fanns därför en mängd små uthus. En bit bortom själva gården placerades smedjorna på grund av eldfaran. På slåtterängarna fanns lador för förvaring av hö.
HAMMERSTA EXTERIÖRT
Hammerstas speciella karaktär och husens utseende och färgsättning regleras främst i detaljplanen från år 1994, det så kallade Hammersta-manifestet.
HAMMERSTA INTERIÖRT
Hammersta-manifestet reglerar byggnaderna exteriört och anger inga speciella restriktioner för interiörerna.
Dock har snickerierna i många av stugorna strukits i ”Hammersta-blått”, en kulör som visar sig inte vara riktigt så enhetlig som ofta antyds. Här är två exempel på olika blåa nyanser som använts. Det förekommer säkerligen också åtskilliga andra.
Stänkmålning: I några av de allra äldsta husen i Hammersta stänkmålades innerväggarna men oftare sattes det upp tryckta tapeter med stänkmålning.
Att stänkmåla väggar är en gammal målningsteknik. Förr användes nästan uteslutande limfärg som var lätt att stänka ut och gav också ett speciellt djup åt den dekorerade ytan. Det är relativt lätt (och roligt) att utföra målningen även för en amatör. Fråga gärna i fackhandeln eller sök på nätet för mer information.
